maliinwik

Det blir så lätt när man väl tar tag i saker. När man sätter sig ner och verkligen lyssnar på varandra. Då inser jag hur himla kär jag är, hur mycke de här är grundat på skit. Och jag verkligen vill dela resten av mitt liv men honom. Har. Aldrig känt såhär för någon, ingen får mig såhär knäsvag. Jag hatar att bråka, och när allt känns såhär bra så verkar det så himla långt bort. Jag vill ha det såhär för alltid!

Förstår fortfarande inte, livet i ovisshet börjar tära. Fysiskt och psykiskt. Hur länge orkar man på riktigt utan att bryta ihop? Vi märker väl, känns som min gräns tyvärr är nära. Det sårar, men någonstans långt jävla inne så stärker det..

Vart ska man hitta den? Jag orkar inte detta eviga tjafs. Jag orkar inte att aldrig kunna prata och lösa utan att bara soppa under mattan. Att det ska vara ett evigt gnäll hela tiden. Att inget man gör duger. Vad man än gör så får man höra"du gör ALDRIG någonting". Varför ska man behöva börja må dåligt psykiskt för att det inte går att prat md varandra? Varför? Jag förstår inte! Jag v inte vart jag ska ta vägen längre, känns inte som att det finns någon jag kan prat med som verkligen förstår. Känns helt ärligt som att den jag verkligen litade och drog mig till bara stöter bort mig för tillfället. Om de har med svalnande känslor att göra eller vad det nu är vet jag inte. Jag vet ingenting just nu. De här är nog det värsta jag varit med om..

De börjar bli riktigt kallt ute.. Den bästa medicinen mot de är en film i soffan med en filt och massa tända ljus. Och som grädden på moset så har man den man älskar mest i världen bredvid sig. Jag och Emil är faktiskt officiellt sambos:) och jag har aldrig varit såhär lycklig. Han är den som får mig att må bra och kämpa här i livet. Ingen har någonsin stöttat mig såhär mycket i livet. Jag är kär, det är honom jag älskar. Han är mitt hjärta vi ska dela resten av våra liv ihop. Vi kommer bilda familj och leva lyckliga i alla våra dagar! Jag är så himla lycklig!! Vill bara skrika till hela världen. Den finaste killen på jorden är min, och han älskar mig, bara mig:)!

Eftersom jag nog troligtvis är en av jordens mest julälskande personer, så måste jag ju självklart nu när det börjar bli kallt baka dessa älskade pepparkakor:)!! Jag vet att något djupt där inom mig egentligen vill ut och fixa en gran redan idag, men med respekt för min stackars pojkvän så får jag snällt vänta:P Som det ser ut nu så har jag fullt upp med jobb hela julen och har fått avancerat och ta större ansvar vilket är väldigt roligt. Chefen och mina kollegor verkar verkligen nöjda med mig, de gör det faktiskt roligt att gå till jobbet:)! Nä ugnen står på värmning och degen är fram plockad, här ska bakas!

Jag är så himla besviken på mig själv. Det bästa som någonsin har hänt mig håller på att glida bort från mig. Jag måste skärpa mig. Det går inte ske! Jag har aldrig mått såhär bra. Varför ska jag då förstöra det genom att inte tänka efter. Jag kommer kämpa med blod svett och tårar. Han är mitt allt. Han är värd den absolut bästa. Jag är så sjukt kär, har aldrig älskat någon på det här sättet. Och jag kan inte förstöra det här! Punkt slut. Det ska bli bra! Emil är verkligen mitt allt, det är så det är. Och så det ska förbli!:)

Snart åker jag och släkten till Teneriffa. Är så sjukt taggad. Kommer dock sakna ihjäl mig efter Emil. Men känner ändå att vi behöver den här tiden i från varandra för att börja uppskatta. Just nu är allt lite tungt. Kanske bara är så från mitt håll och de vore ju bäst ifall det va så. Jag har aldrig varit såhär lycklig som jag är med Emil. Svårt att faktiskt förklara så någon förstår hur jag känner. Men jag är inte helt fel fri, det är ingen. Och just nu så har jag bara en jobbig period. Allt är jobbigt. Tur är att jag får hjälp av min extra mamma Trine. Hon är verkligen guld värd. Utan henne i stallet som puchar mig framåt och får mig att ta tag i min häst och känna att jag verkligen tycker om henne. Allt börjar gå framåt, så småningom. Tänker inte hålla på som värsta gnällfittan för de är inte så det är. Jag har nog världens bästa liv. Jag har en pojkvän som älskar mig, och jag honom. Men ibland bara känns de som allt går imot en. Just nu är det så. Men ska som sagt inte klaga. Jobbet går bra, och jag har sökt ny utbildning. Och jag håller tummar och tår för att det går vägen. Jag älskar livet egentligen, är bara sjukt kinkig.. Något jag måste bättra mig på!

Om 8 dagar så åker jag utomlands, känns jätte skönt! Dock så kommer jag sakna ihjäl mig efter Emil.. De är ju de som är jobbigt med att vara så sjukt tok kär som jag är. När jag tänker efter så har inte han och jag varit i från varandra mer än någon dag Max. Så de kommer nog på ett sätt vara skönt att få sakna. För det bästa som finns är ju att träffas efter att man varit utan varandra ett tag och saknat. Att han är den som får min dag att fungera behöver jag inte förklarade ingående. Det vet alla som jag känner. Har aldrig känt såhär för någon förut. Allt är så himla äkta. Och jag är så pirrig och lycklig att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen:)! Underbar känsla. Det finns en för mig, han har mitt hjärta. Han är mitt allt.

Idag fyller världens bästa Papi år:)!!

Och jag har jordens beslutångest. har hittat en jätte fin 3 åring som jag verkligen vill ha! hmm, måste ta en riktig funderare på de här!!

Helgen började sämst, men blev bara bättre och bättre. Jag och älskling har nog inte haft sån är bra kontakt och roligt tillsammans på länge:) Vilket gör att jag i princip ar fått en ny tändning, är helt pirrig och tokkär på nytt. Vill inget annat än att dela resten av mitt liv med Emil:) är så lycklig, finns inget bättre:)

Nä nu ska jag ta tag i mitt liv lite, haha om de nu går;)

over and out!

Det värsta som finns är när folk inte vaknar som dom ska utan sover bort hela dagen. När man vet att man ska hitta på ngt med dom där klubbade sälarna.. Haha lagom bitter.

Allt här hemma är kaos, saker överallt. Lite som att en tornado dragit förbi, de är inte ens lite sådär mys stökigt, så man faktiskt ser att de finns folk som bor där. utan de är rent KAOS. Men jag orkar inte städa just nu, fixar de ikväll, för egentligen så är de ju inte så mycke prylar.. De är mest mina kläder... Stackars Emil, som måste stå ut med mig just nu, haha nää förresten inge synd om honom, han har ju valt de själv, right;)?

Jävla Amanda, hon svara fortfarande inte:P haha kanske ska åka dit och kolla om dörren är upplåst, hmm.. blir nog så:D hahah fast antar att de är sånt som kallas för att våldgästa;) skitsamma:P!!

Tjingeluring

De går bra nu. Med jobb och allt. Som det ser ut nu iaf.
Trivs och får massa tider, det gillas!!

Annaras händer de inte mycke roligt i mitt liv, allt rullar på som vanligt:) Vilken iof är välsdigt bra, MEN jag vill hitta på något roligt och galet, så där som man gjorde förut. Dra en spontan roadtrip el liknande, varför går inte de nu när man väl har "jobb".. Skit skit skit..

Dessutom så förstår jag mig inte riktigt på mig själv, har välrdens bästa pojkvän, sjukt underbara kompisar som alltid ställer upp, jag har allt och lite till. Men jag känner mig ändå inte nöjd, ständigt kritisk. Jag mår väldigt bra, jag har roligt nästan hela tiden. Men ändå så finns de en oro inom mig som "äter på en inifrån". En stor klump i magen som finns där varje dag, räknar sekunder, dagar och minuter för snart så är de här underbara slut, eller hur?!
Det är på något sätt så mitt liv är uppbyggt. Man bygger upp den där glädjen, lyckan, tilliten men så blir de en liten liten spricka i allt som gör de instabilt och när man minst anar så bara brister allt. Och man står där i dammet, ruinerna av de som en gång va ens lyckliga och positiva liv.
Försöker så gott jag bara kan att laga dom där sprickorna, men jag har aldrig haft såna här känslor förut. Vet inte vad jag ska göra, vem jag ska prata med. Har aldrig varit såhär beroende av något/någon. Är så rädd att minsta lilla ord alt handling ska krascha allt.
En ständig känslomässig balansgång, minsta sne steg, minsta ord, förstördes eller stärktes det?
Över analyserande som jag är, så ska allt analyseras,  helst skrivas in i mitt lilla excell dokument i huvudet där jag förvarar allt nödvändigt och allt garanterat onödigt. Det skrivs in med permanent jävla färg, och ploppar upp titt och tätt. Hör alla ord som är sagda precis som om de sägs på nytt, minns alla lögner, minns allt bra, analyserar igen. Det negativa vinner oftast över det positiva på kort sikt, men det positiva har än så länge vunnit den långa kampen.
Men vad spelar de för roll, vad gör de negativa där överhuvud taget??!
Varför har jag blivit så psykiskt svag, de är inte likt mig.. Kan deppa ihop för skit saker, och det är så himla jobbigt att inte veta vart man ska vända sig, åt vilket håll man ska gå, vad man ska kunna säga, vad man ska vara tyst om, vilket man inte ska bry sig i. Är så himla förvirrad, jag vill bara ha någon som lyssnar, någon jag verkligen kan säga allt till.
Vet att jag har Emil, men de är väl inte hans roll som pojkvän att lyssna på all min skit, och mina tankar och problem?!!
Varför finns bara inte alla svar i en bok, och all hjälp runt hörnet.
Jag känner inte igen mig själv längre, den här instabila tjejen skrämmer mig...

Just nu så är mitt liv underbart:) Jag har världens bästa pojkvän, jag har fått ordning på vissa saker i mitt liv.
Såklart vissa saker är jobbigt, de är ju inte så att man går från total deppig till 100% fräsch och positiv sådär på en dag bara. Men jag känner verkligen att jag får hjälp med att reda upp mitt liv nu. Och ett stort plus är att jag har Emil vid min sida:) Allt är så underbart, allt går så lätt:)

Jag älskar dig så himla mycket Emil:)!

Att inte ha ett jobb är sjukt jobbigt.. Visst jag har mina timmar på scandic. Men skulle kunna döda för ett heltisdjobb just nu. Eller en utbildning, måste kolla upp vad som finns och vad jag skulle vilja göra.
Kommer ju isf att gå en yrkesutbildning. Kommer inte orka att plugga upp ämnen för att sen plugga igen, utan tar hellre en yrkesutbildning och är "klar med skiten" sen..

Skönt att jag har världens bästa pojkvän som stöttar mig i mina val och hjälper mig. Vi ska väl sätta oss någon dag efter hans jobb och kolla på utbildningar. han hjälper mig verkligen med allt så fort jag behöver det. Världens underbaraste:)! Skulle verkligen aldrig kunna hitta en mer underbar person, min bara min.

Nä skutta in i duschen och sen ut med hunden, woop woop..