Besvikelse

Jag är så himla besviken på mig själv. Det bästa som någonsin har hänt mig håller på att glida bort från mig. Jag måste skärpa mig. Det går inte ske! Jag har aldrig mått såhär bra. Varför ska jag då förstöra det genom att inte tänka efter. Jag kommer kämpa med blod svett och tårar. Han är mitt allt. Han är värd den absolut bästa. Jag är så sjukt kär, har aldrig älskat någon på det här sättet. Och jag kan inte förstöra det här! Punkt slut. Det ska bli bra! Emil är verkligen mitt allt, det är så det är. Och så det ska förbli!:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0