24/3 - 11
Just nu går livet lite trögt och långsamt. Så himla många måsten..
MÅSTE hitta ett jobb, för jag MÅSTE ha pengar. MÅSTE ta tag i mitt liv, och min super duper "to do list".
Usch blir helt deppig av alla måsten och krav, kan man inte få bli 3år igen och gömma sig i mammas knä när det blir jobbigt?.. Hmm uppfinna en sån maskin kanske:)?
Nog om de. Måste ut till min lilla pålla idag, hon har ju åkt på korsförlamning. Myrans och min vanliga tur.. :) Men det är ju inget dödligt, så vi kommer ta oss igenom det här också. Måste bara hitta ett jobb så jag har råd att ha henne kvar. Häst är jävligt dyrt, och så länge man inte är ekonomiskt oberoende så känns det i plånboken varje månad.
Följde med älskling och tittade på en lägenhet igår. Eller jag stannade utanför och han kollade, trots allt han som ska stå på lägenheten, så bäst att han trivs och får bestämma:)! Han verkar dock mer inresserad av en annan lägenhet som han får ta om han vill, så vi får se. Men han kommer välja det som är bäst för honom:) Och stöttar honom självklart i alla beslut som han tar:)!
Jag är så himla kär, och lycklig. Allt känns så bra på ett sätt. Jag har väldigt mycket måsten, och mitt minne sviker mig väldigt ofta. Men när jag kommer hem och världens finaste har kommit hem före mig så pirrar det i magen, som om över en miljon fjärilar flyger onkring där inne. Blir helt knäsvag av bara tanken.
I'm totaly in love, and I like it:)!
Vill inte att den här känslan ska försvinna. Jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går. Förstår inte att jag kan vara så lyckligt lottad som verkligen har världens finaste vid min sida.
Att en så ödmjuk, omtänksam, rolig, snygg, jaa helt perfekt kille bara är min. Det är inte han och jag, utan de är vi. Han är min bara min och jag vet att han älskar mig precis lika mycke som jag älskar honom.
Jag kanske inte är världens lättaste att leva med, jag har mina brister och fel. Men när jag är med Emil så är jag som i en annan värld, det finns bara vi. Vi ser bara varandra och finns för varandra, vi behöver inte prata för att förstå, vi känner varandra utan och in. Jag vet precis vad han menar och vill, och han vet allt sånt om mig. Vi kanske inte vet allt om varandras förflutna, men vad gör det? Jag vet att han är min verklighet just nu, och de kan jag leva på väääldigt länge.
Den som verkligen har varit kär förstår precis vad jag menar. Självklart sitter vi inte ihop och vi gör saker utan varandra. Absolut inte det jag menar. Men han får verkligen mitt liv att kännas så lätt, han får mig att vara lycklig och må bra. För mig är han värd sin vikt i guld, för jag har aldrig träffat en så underbar person.
Emil jag älskar dig, Kan inte förklara i ord!
Fast nu ska jag ta och äta lite frukost:) har kört mammis till jobbet. Sen blir det stall och åka runt och leverera CV haha inte för att det verkar så roligt att jobba kanske, men jag klarar inte av att gå hemma längre. Blir faktiskt galen snart. Haha!
Tagga till helgen, vi kanske ses i dimman:)
Tjingeling!
MÅSTE hitta ett jobb, för jag MÅSTE ha pengar. MÅSTE ta tag i mitt liv, och min super duper "to do list".
Usch blir helt deppig av alla måsten och krav, kan man inte få bli 3år igen och gömma sig i mammas knä när det blir jobbigt?.. Hmm uppfinna en sån maskin kanske:)?
Nog om de. Måste ut till min lilla pålla idag, hon har ju åkt på korsförlamning. Myrans och min vanliga tur.. :) Men det är ju inget dödligt, så vi kommer ta oss igenom det här också. Måste bara hitta ett jobb så jag har råd att ha henne kvar. Häst är jävligt dyrt, och så länge man inte är ekonomiskt oberoende så känns det i plånboken varje månad.
Följde med älskling och tittade på en lägenhet igår. Eller jag stannade utanför och han kollade, trots allt han som ska stå på lägenheten, så bäst att han trivs och får bestämma:)! Han verkar dock mer inresserad av en annan lägenhet som han får ta om han vill, så vi får se. Men han kommer välja det som är bäst för honom:) Och stöttar honom självklart i alla beslut som han tar:)!
Jag är så himla kär, och lycklig. Allt känns så bra på ett sätt. Jag har väldigt mycket måsten, och mitt minne sviker mig väldigt ofta. Men när jag kommer hem och världens finaste har kommit hem före mig så pirrar det i magen, som om över en miljon fjärilar flyger onkring där inne. Blir helt knäsvag av bara tanken.
I'm totaly in love, and I like it:)!
Vill inte att den här känslan ska försvinna. Jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går. Förstår inte att jag kan vara så lyckligt lottad som verkligen har världens finaste vid min sida.
Att en så ödmjuk, omtänksam, rolig, snygg, jaa helt perfekt kille bara är min. Det är inte han och jag, utan de är vi. Han är min bara min och jag vet att han älskar mig precis lika mycke som jag älskar honom.
Jag kanske inte är världens lättaste att leva med, jag har mina brister och fel. Men när jag är med Emil så är jag som i en annan värld, det finns bara vi. Vi ser bara varandra och finns för varandra, vi behöver inte prata för att förstå, vi känner varandra utan och in. Jag vet precis vad han menar och vill, och han vet allt sånt om mig. Vi kanske inte vet allt om varandras förflutna, men vad gör det? Jag vet att han är min verklighet just nu, och de kan jag leva på väääldigt länge.
Den som verkligen har varit kär förstår precis vad jag menar. Självklart sitter vi inte ihop och vi gör saker utan varandra. Absolut inte det jag menar. Men han får verkligen mitt liv att kännas så lätt, han får mig att vara lycklig och må bra. För mig är han värd sin vikt i guld, för jag har aldrig träffat en så underbar person.
Emil jag älskar dig, Kan inte förklara i ord!
Fast nu ska jag ta och äta lite frukost:) har kört mammis till jobbet. Sen blir det stall och åka runt och leverera CV haha inte för att det verkar så roligt att jobba kanske, men jag klarar inte av att gå hemma längre. Blir faktiskt galen snart. Haha!
Tagga till helgen, vi kanske ses i dimman:)
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
